Bättre sent än aldrig?

Tjolahopp!
 
Godkväll min käre gamle blogg. Jag är så jävla dålig på att uppdatera att det är sjukt. xD Aja, får (som jag sagt förut) ta och ändra på det.
 
Anleningen till att jag faktiskt skriver ikväll är att det känns som om jag behöver lätta på trycket lite. Det finns så mycket som har hänt i mitt liv och minst lika mycket som inte har hänt. Det som hänt är nog det mesta bara positivt, för min del är det mest det som inte hänt som känns förjävligt.
Har sökt hundratals jobb känns det som, men inte en enda verkar vara intresserade av att anställa mig. Och jag är så förbannat trött på att bara gå hemma. Visst, jag sitter ju inte still här hemma, men det hade varit skönt om man snart hade kunnat komma ut i arbetslivet och få in lite pengar. Jag är så fruktansvärt frustrerad över att vara 23 och arbetslös. Jag vet, jag har mig själv att skylla.. Jag kunde ju bara låtit bli att hoppa av gymnasiet, det var dumt, I KNOW, men det hjälper mig inte nu. Gjort är gjort... tyvärr... 
Det värsta är nog att allt detta i samband med att jag stressat så mycket över det inombords gör att jag då och då fär små panikattacker, var jag måste gå från rum var folk är och ta djupa långa andetag för att inte bryta ihop. Att det var så svårt att leva ett normalt liv hade jag ingen aning om. När jag var yngre brukade jag ligga och fantisera om min egen lägenhet/mitt eget hus och familj. Även körkort. Jag kommer ihåg hur jag längtade som ett barn längtar efter julafton tills jag kunde få min egen bil att köra runder i.
Och jag har inte ens kommit dit än. Jag är fortfarande där jag var som 16åring. Fortfarande dum och outbildad. Och det känns då inte som om jag kommer längre heller. Jag är nog fast i ett helvetes hål var man bara kommer upp om man har tur eller om det helt plötsligt faller ett rep över kanten och hjälper en till räddning. Men det är igen också bara tur.
Suck... Det hela får mig bara att vilja gråta och bryta ihop. Jag vet verken ut eller in. Jag vet, man ska inte ge upp, men det är fan nära att jag gör det alltså.. Men nej, det är inte jag. Jag får fortsätta att klättra på helveteshålets väggar, och hoppas att jag en dag kommer upp.
 
Aja, får väl ta och sova.. Har whinat tillräckligt idag. Ska se om jag kan få pratat lite med mitt hjätrta om det imorgon.
Han ger oftast bra svar. <3
 
Peace <3
 
//Cecilia M
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback