Har haft en underbar vecka i skolan eller vad man nu ska kalla det. :) Jag har träffat några underbara människor. Helt jävla underbart! Utöver det så är det bara det gamla vanliga så det tänker jag inte gå in på eftersom det fattas förstående för det. Och orkar verkligen inte denna skiten längre.
Aja, imorgon är det familjefest med pojkvännens sida av familjen, så får ta och gå och lägga mig nu. :)
Det tar mycket på en när man står upp tidigt om morgonen och somnar försent för att man är full av tankar. Så ja, bäst att bara slänga sig i sängen och iaf försöka somna. Godnatt peeps.
Normalt hade jag bara skrivit att jag hatar måndagar, fast idag har varit en okay dag.
Börjar på en studieförberedande kurs genom AF som verkar kunna bli ganska awesome och har dessutom träffat lite nytt folk. Ganska skönt faktiskt. Och en av brudarna i klassen bor även här i Tollarp så det är ganska chill. :)
Imorgon ska vi tydligen måla (dafuc) så ska försöka hitta lite oömmakläder tills dess.
WOOPWOOP! Mest positiva inlägget på länge! :)
Och nu när det är sakt..
Håller på att bli galen inombords. Och som om det inte vore nog, så har jag bannemej mensvärk. GAH skjut mig.
Och folk är otrevliga TROTS att man försöker vara så positiv och glad (trots mensvärk) som möjligt. Men nej, nej, nej. Jag fattar att allt i denna världen inte handlar om mig, men det vore trevligt om folk ibland insåg att faktiskt jag också har känslor och grejer och tycker att skit är lika orättvisst eller tråkigt som dom. Men nej, jag kan ju iiiiiiiiinte se det negativa i det hela tydligen, jag kan inte sätta mig in i det och blah blah blah. Om folk hade frågat eller pratat med mig om det så kanske folk kunde inse hur jag ser på det hela? Kaaanske? Men nope, jag ska bara sitta här och hålla käften. Så från och med nu är det precis vad jag tänker göra och bara svara på sånt jag blir frågade om. Så det så!
Menmen.. Får väl ta och säga godnatt nu, ska upp i skola imorgon.
God kväll.
Har visst fortfarande en klump i magen. Den vill bara inte släppa. Jag är så osäker på allt. Har nästan ingen aning om var fan jag har röven. Och mitt i allt det tycker jag att det händer fler och fler saker hela tiden så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag hinner inte med i svängarna. Och som om det inte var allt så har jag en daglig kamp med mig själv inom mig som jag verkligen försöker trycka ner. Varför? Jag har ju ingen att prata med det om som har nog förståelse för det.. Jo, en, men vad hjälper det när personen bor miljontals mil väck och man inte vet när man kan prata. Visst, om jag verkligen hade behövt prata så finns det givetvis folk närmare, men några av dom fattar inte. Eller ja, rättare sagt, så vill dom inte lyssna. Men ja. Andra vill jag inte lägga över min tyngd på. Jag håller hellre saker inom mig själv istället för att skapa större problem än dom som redan finns. Men ja. Om vissa bara hade haft orken att lyssna och inte bara komma med "det går nog över" "skärp dig" "nu överreagerar du" för om dom tror det hjälper så think again. Det gör faktiskt bara sakerna värre. Men ja, jag får väl bita ihop och hoppas att det faktiskt blir bättre.. Får bara inse att jag har bara mig själv, och ingen kan hjälpa mig så det så.
...:::Ensam är stark:::...
Får väl ta och sova. Försöka iallafall. ^^
P.S tror jag ska börja skriva en bok bara för att jag kan, HAHA! :)
Godnatt!
Peace <3
//Cecilia M