Hej

Fan vad jag önskar att jag kunde skriva något positivt snart! Aja, uppdaterar iaf nästan var dag nu så..

Har inte mycket mer att skriva, jag är fortfarande arg, trött och ledsen..
:/
Godnatt..

//Cecilia M


Jag är verkligen en dålig människa. En hemsk människa faktiskt.

Jag tror inte riktigt att mina tankar fattar att dom bara ska låta saker ligga. Men nej, igår natt låg jag vaken och kunde inte somna. Jag vände och vred på mig men kunde inte riktigt hitta någon bekväm ställning och det blir nog samma sak ikväll/natt. Oroskänslan inom mig verkar dessutom bara växa sig större och större.. GAAH blir snart knäpp tror jag. Och ja, helt ärligt, så vet jag också varför jag känner mig såhär atm. Stress, min svartsjuka och viktnedgång blev helt plötsligt för mycket för mig. Allra värst vet jag inte vad är.. Kan inte avgöra om det är stressen eller svartsjukan. Jag mår dåligt av bägge grejerna.. Men det är nåt jag MÅSTE fixa, annars riskerar jag hela mitt förhållande. And I will not! Och sen är det en irritation för mig att jag inte riktigt kan prata med någon om det, för ingen verkar förstå när jag försöker förklara. Men sen igen, det är svårt att inse hur hemskt det känns att vara svartsjuk om man inte är det själv. Visst, alla människor är ju eller har varit stressade nångång, så det är nog inte så svårt, men just svartsjukan har jag svårt att förklara. Iaf så att den andra parten fattar vad man menar. Blä, varför ska det vara så himla svårt att försöka göra så bra man kan?
 
JAG FÖRSÖKER IALLAFALL OCH LJUGER INTE OM DET. 
 

Nä... Får väl försöka sova. Får se om jag lyckas somna, eller om tankarna tänker hålla mig vaken..
Nååja, vad är en bal på slottet?
 
Peace
 
//Cecilia M

Bra förklaring på hur jag känner mig idag

Now you see me, now you don't
Don't ask me where I'm at
'Cause I'm a million miles away
Treated like a forbidden heel
Don't say my thoughts are not for real
Or you won't see me again

Am I here or am I there
Or am I playing on the stairs
Am I in my room with my toys
I am the disappearing boy

When I walk in crowded rooms
I feel as if it is my doom
I know that I don't belong
In that room I see her
I see her and she's with him
I turn and then I'm gone

Don't call me up 'cause I'm not home
My whereabouts are now unknown
I vanished from all your joy
I'm the disappearing boy

I have my doubts
Of where I belong
It's something to think about

 

 

Ja, jag är negativ.
Om ni vill läsa en positiv blogg så finns det miljontals andra. 
Hejsvejs!

//Cecilia M


28 maj

!?#/%&%¤)#?%¤/)&/)=¤##"/%#)(=/¤&!"Q/¤(#
 
Förbannad, men kan inte säga vrf... Är så besviken att jag inte vet vad. -.-
 
Fifan, förra veckan var lite halvt skit, och denna veckan verkar också bara bli en massa skit. Aja... -.- Skitsamma..
 
 
 
Grattis pappa på födselsedagen <3
 
 
Peace
 
//Cecilia M

Gäsp.

 
Trött som fan är jag idag. Och kan då fan inte somna heller. 
Aja, smällar man får ta.
 
Just nu hoppas jag på en massa positivt i framtiden, även om jag helst bara vill se negativt på saker. ;P Men ja, får som sakt hoppas att det går mot ljusare tider nu. 
 
Finns fan inte mycket att skriva, pallar inte skriva en massa negativa inlägg alltid. Lovar att snart skriva positivt, det ska bara hända nåt först. ^^
 
(Btw, min brandvarnare pep precis randomly till och är skum <_< men bara en gång? wtf xD)
 
Godnatt :)
 
Peace <3
 
 
//Cecilia M
 

Bättre sent än aldrig?

Tjolahopp!
 
Godkväll min käre gamle blogg. Jag är så jävla dålig på att uppdatera att det är sjukt. xD Aja, får (som jag sagt förut) ta och ändra på det.
 
Anleningen till att jag faktiskt skriver ikväll är att det känns som om jag behöver lätta på trycket lite. Det finns så mycket som har hänt i mitt liv och minst lika mycket som inte har hänt. Det som hänt är nog det mesta bara positivt, för min del är det mest det som inte hänt som känns förjävligt.
Har sökt hundratals jobb känns det som, men inte en enda verkar vara intresserade av att anställa mig. Och jag är så förbannat trött på att bara gå hemma. Visst, jag sitter ju inte still här hemma, men det hade varit skönt om man snart hade kunnat komma ut i arbetslivet och få in lite pengar. Jag är så fruktansvärt frustrerad över att vara 23 och arbetslös. Jag vet, jag har mig själv att skylla.. Jag kunde ju bara låtit bli att hoppa av gymnasiet, det var dumt, I KNOW, men det hjälper mig inte nu. Gjort är gjort... tyvärr... 
Det värsta är nog att allt detta i samband med att jag stressat så mycket över det inombords gör att jag då och då fär små panikattacker, var jag måste gå från rum var folk är och ta djupa långa andetag för att inte bryta ihop. Att det var så svårt att leva ett normalt liv hade jag ingen aning om. När jag var yngre brukade jag ligga och fantisera om min egen lägenhet/mitt eget hus och familj. Även körkort. Jag kommer ihåg hur jag längtade som ett barn längtar efter julafton tills jag kunde få min egen bil att köra runder i.
Och jag har inte ens kommit dit än. Jag är fortfarande där jag var som 16åring. Fortfarande dum och outbildad. Och det känns då inte som om jag kommer längre heller. Jag är nog fast i ett helvetes hål var man bara kommer upp om man har tur eller om det helt plötsligt faller ett rep över kanten och hjälper en till räddning. Men det är igen också bara tur.
Suck... Det hela får mig bara att vilja gråta och bryta ihop. Jag vet verken ut eller in. Jag vet, man ska inte ge upp, men det är fan nära att jag gör det alltså.. Men nej, det är inte jag. Jag får fortsätta att klättra på helveteshålets väggar, och hoppas att jag en dag kommer upp.
 
Aja, får väl ta och sova.. Har whinat tillräckligt idag. Ska se om jag kan få pratat lite med mitt hjätrta om det imorgon.
Han ger oftast bra svar. <3
 
Peace <3
 
//Cecilia M